Komplex
Listan kan göras hur lång som helst. För ni känner väl igen er i dessa kommentarer. Kanske inte alla stämmer in på er, men säkert är där någon som du känner igen dig i, eller har jag fel?
Många människor klagar på sin vikt, över att man har lite för mycket hull/fett här och där och att man vill gå ner några kilo osv. Men när man blivit av med det man klagat över så är man fortfarande inte nöjd. Nej istället då hittar man något annat att klaga över. Känner ni igen er? Ni kanske kämpar några månader med att gå ner i vikt, ni har som mål att gå ner exempelvis 5kg. När ni väl lyckats nå detta fantastiska mål och verkligen varit super duktig, inte är ni nöjda för de. Jo kanske för stunden men sen kommer nästa grej att du kanske vill gå ner 3kg till eller att du tycker din rumpa är för stor eller något annat. Inte är man nöjd och stolt över sig själv när man klarat sitt mål, istället hittar man bara andra fel.
Jag ska inte säga något, för jag är precis likadan. Men egentligen varför ska man gå och vara missnöjd över allt det där negativ man inte är nöjd med. Varför inte bara gå och vara glad och uppskatta allt det där positiva man har istället. Att man inte tar vara på alla fina komplimanger man kan få. Varför inte njuta av att man kanske har jätte fina ögen, eller en perfekt näsa, eller fina bröst, eller en underbar personlighet, eller ett fint leende som får alla att smälta, eller vad det är som nu gör just dig speciell.
För visst är det så att vi alla är speciella på ett eller annat sätt. Ingen är den andra lik. Alla har vi någon egenskap eller något extra unikt som gör oss som person just extra fin. Det gäller bara att hitta de där bra sakerna hos sig själv och uppskatta dem istället för att se ner på allt det negativ. Varför gå och må dåligt över saker när man istället kan gå och må lite extra bra över saker som gör en lite extra unik, speciell och fin.
Så kära läsare flickor/pojkar, Tjejer/ killar och Kvinnor/ män sluta ha komplex för de ni inte är nöjda över, njut istället av dem fina saker och egenskaper ni har som gör er just till den speciella och fina människa du är!
Midsommardagen
Midsommar
Fritt Fall
Ni ska få uppdateringar om midsommar och andra intresanta saker men vi börjar med detta.
Det är såhär, som för säkert många andra, att vi har fått lite extra husdjur. De brukar bli så på denna delen av året. Detta är små små krypande varelser med sex ben? ett litet huvud och en kropp. Kan ni gissa vad det är för djur jag pratar om? Om ni lyckats med de så får jag väl snällt berätta att det är Myran.
Dessa små husdjur har nu även tagit sig friheten att krypa runt på köksbordet. Åtminstone har dem passat på med de nu när vi alla andra har varit nere i stugan. Dessa små kryp är dock mindre trevliga att ha krypandes här när man ska äta.
I mellanåt får dem en att känna sig som en riktgi massördare, men ahllå det är ingen som bjudit hit dem här. Ibland får de åka lite karusell som frittfall. Ner puttade från köksbordet blir dme i allafall. MEn tro inet dme dör då. NEj då. Puttar man bara ner dem fortsätter de gladerligen krypa runt på golvet istället. Äckliga små djur. Men tåliga är dem, de ska gudarna veta. Är de någon som känner sig ensam och ill ha ett husdjur? Då är ni välkomna hit, vi har en del och dme bortskänkes alldeles GRATIS!
Varg i Sängen
När jag var liten sisådär fyra, fem år eller något i den stilen. Då man hade sitt flickrum med "kojsäng" och rosa möbler. Ni kommer väl ihåg den tiden? Under ljusa dagen var livet det bästa som fanns, man skrattade lekte och hade en massa kul. På natten däremot kom alla faror fram. Spöken i gadgroben, stolar som blev till monster och andra saker som såg ut som något helt annat när mörkret lagt sig.
JAg tror ni alla vet vad jag menar och känner igen er på ett eller annat sätt!
Många barn är ofta för att det finns spöken eller monster under sängen eller kanske under täcket. Det oroa inte mig så värst, åtminstone hade jag inte dem tankarna vad jag kan minnas. Istället hade jag en varg under täcket nere vid benändan. En varg som jag var livrädd för, en varg som jag trodde skulle komma och äta upp mig. Det var otaliga gånger som jag snällt fick ropa efter mamma och/eller pappa så att dem fick komma in och försäkra mig och överbevis att den här vargen inte fanns. Konstgt nog trodde jag de redan kvällen efter igen och kvällen efter det osv. JAg var helt övertygad i mitt i inre att där verkligen fanns en varg som gärna ville ta en smakbit på mig. Jag kände en riktig oro över denna varg. I dem lägena var jag överlycklig att mina föräldrar fanns och på ett pedagogisktsätt motbevisa mig.
För visst är det så, någongång har vi alla trott att där bott någon i vår säng eller vaknat upp från en hemsk mardröm. Varje gång har vi dessutom varit glada över att ha haft någon förälder eller någon annan i vår närhet som kommit och räddat oss från denna hemska situation.
Vad hade ni i sängen när ni va små?
Min Dag
Med nya glasögon, nytvättat hår, en orange rutig skjorta, gråabyxor och svarta strumpor ska jag nu bege ig ut genom dörren mot mammas racerbil och bege mig iväg på den gata som en gång var 90väg men som just nu är en ombyggnadsplats och 70 iväg. I framtiden ska denna väg som ny fylls med konor och byggbilar och dyligt bli en motorväg.
Jag ska bege mig mot en pumpplan med cigarettfimpar, även ifall det är striktligt förbjudet att röka inom området. Var är det logiska och hur kommer dessa fimpar dit om man inte får röka där? Eller är det så att vissa människor har så otroligt svårt att förstå och gärna sätter sin egen säkerhet på spel när dem tänder den där cigaretten bredvid en bensinpump. Jag förstår inte. Det inser nog själva inte risken med det hela och de förstår nog ännu mindre att det är vi i personalen som får gå och städa upp efter dem, dag efter dag. För fimpar hittas det där dagligen. Varför har människan så svårt för att använda papperskorgarna som är inom 5m avstånd. Är det lathet eller vad handlar det om?
Jag ser även fram emot en kväll bakom kassadisken och få träffa människor av olika slag med olika bakgrund och historier. Det händer då och då att man får stå där och agera lite som en psykolog eller bara kanske som sällskap åt en kund som kanske annars är väldigt ensam. Häromdagen hade jag en äldre kvinna som handla av mig. Jag fråga om hon ville ha kvittot. Det ville hon inte! Istället berätta hon en liten historia om att hon allt som oftast tackar ja till kvittot eller något annat onödigt, sedan hamnar det i hennes fika och låg där tills hon kom hem. När hon kom hem tömde hon sina fulla fikor i papperskorgen. Hon berättade även att hennes far brukade göra på precis samma sak och hennes slutsats blev att de nog ligger i generna.
Sådana här små historier eller liknande saker får jag höra dagligen, oftast av de där äldre kunderna som nog är en bit över 80år minst. Men det gör inget. För dessa historier är fina och det är deras minne. Det är deras glädje att ha någon att prata med och få dela med sig av deras upplevelser, erfarnheter, tankar och allt det där.
Student
Den 10juni 2010 var det dags för min bror att uppleva allt det där. Att känna alla dessa känslor att skåla med champange dagen i ända och bara vara extremt lycklig över att skolan ÄNTLIGEN tog slut för även han. JAg fick uppleva delar av denna dag med han, dela delar av hans lycka som en stolt storasyster över sin bror som klarat skolan. JAg fick vara med en vända på hans Champangefrukost för att knäppa lite kort på den glädje han och hans klasskompisar spred och visade.
När vi sedan anlände till skolan på sena eftermiddagen för att se dem springa ut från skolan och mot friheten och en ny början på livet, En början på något nytt, inte bara början på ett sommarlov, utan även början på ett nytt liv. Där de själv kan välja om de vill satsa på en karriär som toppadvokat med ett antal år till i skolan eller så kanske de bara de ser sin framtid på ICA. Valmöjligheterna är många. Det finns något för alla, allas olika personlighet. Alla med deras egna vilja, styka och sätt att se på livet och sin framtid.
När vi stod där på skolgården och såg dessa glada studenter springa ut, sjunga, hoppa, skrika, vissla och bara visa enorm glädje. Då börja nästan en tår rulla ner för min kind. Tankarna gick tillbaka till min dag, då det var jag som stod där och hoppade, visslade och sjöng. JAg kände en sådan enrom glädje för dem alla och inte minst sagt för min bror.
Längre än önskelistan
Det är som såhär, jag har en hel lista, en lista som jag nog tror är längre än vad min önskelista till tomten i fjol var. För hos mig har tomten inte kommit i år. Möjligtvis har han smyg tittat in genom fönstrena och tittat så jag städar ordentligt och sköter mig. Nog om tomtar.
Den här listan jag pratar med är långt ifrån fylld olika matriella ting eller ens saker man kan få. Istället är det en lång lista på rubriker. Rubriker på olika inspirerande blogg inlägg jag tänkt skriva, men som aldrig blivit skrivna än. Istället står dem som minnesanteckningar på denna långa lista så jag inte ska glömma bort dem. För visst är det som så. Att när man väl kommer på nått riktigt bra att skriva om så grubblar man på de en stund, men så har man inte tillgång till någon dator, eller står helt enkelt på jobbet. När man väl sedan sätter sig framför en dator, startar upp den, loggar in på bloggen så är allt bara tomt. Man har tappat det här braua inspirerande inlägget någonstans på vägen, men man kan inte hitta det.
Det är lite därför denna långa lista har kommit till, en lista som bara växer och växer. Anledningen till att de inte blivit nerskrivit här är nog tidsbrist, åtminstone skyller jag på det. För bloggen kan inte alltid gå först, ibland är de saker som behöver gå före. Även ifall man har fem minuter över så är det inte alltid tankarna finns med en. Just nu har jag väldigt mycket att stå i, samt att det har varit mycket runt omkring.
Nog om detta.
Men nu vet ni att jag har en himla massa bra och spännande inlägg på gång!
Tillägnat Rikard!
För några år sedan hängde jag rätt mycket på sidan http://www.betapet.se En sida där man spelar alfapet på fast då över internet med motspelare från hela Sverige i blandade åldrar. På något konstigt vänster fick jag då kontakt med denna Rikard och vi spelade en hel del matcher mot varandra, som antagligen han vann. På något lustigt vis byttade vi också msn adress, under spelets gång finns där även en chat vid sidan av spelplanen så man kan prata med sin motspelare. I denna chat förekommer oftast klagan på att man inte har vokaler, dåliga bokstäver så tackar man för matchen där också med uttryck tfgm (tack för god match).
I allafall, jag och Rikard har lyckats hålla kontakt fortfarande även ifall detta utspelade sig för några år sen. Det händer fortfarande att vi tar någon match då och då. Rikard står som ständig vinnare och min rankning blir bara sämre och sämre, men de spelar ingen roll.
Detta inlägg var egentligen inte tänkt att handla om betapet eller ordlekar eller nått åt de hållet, Utan istället var det ju tänkt att de skulle handla om just Rikard som för övrigt är en väldigt stor inspirationskälla åt mig. Många av mina inlägg har jag fått inspiration till efter några timmars kvällsprat med just Rikard där vi har suttit och diskuterat allt mellan himmel och jord. Rikard är för övrgt en väldigt trevlig prick som har många knäppheter för sig, Det är kanske därför han lyckas ge mig en hel del inspiration även ifall han egentligen nog inte vet om det.
Rikard är också en av dem som följer och läser min blogg regelbundet. En såndär härlig prick som kan kommentera i efterhand, inte här på bloggen men över msn. Vilket intressant inlägg du skrev, eller va bra det där va, eller vilken fantastisk bild. Sånna kommentarer som gör en sådär lite extra glad och lite extra motiverad till att fortsätta skriva och fota och ha allt det där.
Till vilka inlägg han har inspirerat mig till tänker ja hålla hemligt, det är några stycken, långt ifrån alla. MEn de inlägg de gäller tror jag han förstå då han är är en av dem som följer bloggen..
Glöm inte titta in på Rikards blogg http://riprog.livejournal.com/ för de brukar jag göra!
Vem inspirerar er?
Stockholm i bilder
Back on Track
En omöjlig ekvation
Nå väl garderoben har blivit rensad och den rena tvätten får numera plats. Ett framsteg. Men det här med rensningen gör att jag alltid får lite besluts ångest. Jag menar den där tröjan kanske kan komma till användning, även ifall jag inte använt den på de senaste året. De där byxorna kanske kommer passa, även ifall de inte passat sen jag åkte till London. Man vet ju aldrig. Är det sådant som kallas seperationsångest?
I dags läget har jag en så kallat "walk in closet" långt ifrån så stor som Carrys i "sex and the city" men fortfarande en "walk in closet". Så när jag öppnar dörren möts jag av nio fulla korgar med kläder samt en stång där det hänger x-antal plagg också, mestadels klänningar och andra sådana plagg som är behov av att hängas på galge. I min nya fina lilla lya finns där två garderober. Notera ENDAST två stycken, inte är dem stora i heller. Hur ska den ekvationen gå ihop? Man kan omöjligt klara sig på bara två små garderober, Åtminstone inte om man heter Sarah och har kläder så det räcker och blir över. En ekvation som måste lösas, tror de blir att investera i några fler byråar och kanske en och annan garderob också eller vad tror ni? Nått förslag på lösning?
Bland rök och drinkar
Att man sedan väljer att bege sig ut i halv storm och vandra en bit mellan regndropparna är en annan sak. MEn ibland gör de här regndropparna inget, vinden stör en inte, även ifall ens platta hår går från platt till lockigt på bara några sekunder. Det är i sådana lägen man undrar varför man ens tog sig tiden till att platta de från början.
Efter tjugominuter i kö och 9samtal förre fortsätter man fortfarnade lyssna på tutandet i telefonen och hoppas på att nu är de väl snart ändå min tur att få prata med dem på växeln och få beställa den där stora bilen som tar åtta personer in till stan. Tillslut svarar dem och en bil rullar fram utanför trappuppgången några minuter senare. Va gjorde den där väntan då egentligen? Förutom att ens mobilräkning stiger i skyarna.
Men när man sedan står där inne mitt på dansgolvet tillsammans med 100tals andra människor känns det som allt det där andra kvittade. Man står där, har sådär förbannat himla kul och bara njuter av röken som sprutas ut från rökkanonerna och musik som kommer från högtalarna. Innerst inne hoppas man också på att man ska träffa några roliga nya människor, men gör man det inte så är man nöjd ändå.
För man har haft en fantastiskt ute kväll med sina vänner som kan avslutas när man stupar i säng runt sådär halv 5 på morgonen...
Foto
Intresserad?
Vad gör en så vacker tjej som dig då?
Själv sitter man o kollar vad som finns på denna sida.
Vad har du gjort för skoj idag då?
Sen skulle du vilja prata med en kille som är 30år 191cm blå ögon fin tungpircad sen jhar man en storleksak som e 24cm med
har msn o cam [email protected] ..
Kramm James
Älska?
Just de tre orden "Jag älskar dig" är för många väldigt speciella.
Tre ord som väger väldigt tungt.
Tre ord med väldigt stor betydelse.
Tre ord som man inte säger till vem som helst, utan bara till någon speciell.
Om något är väldigt speciellt ska man då inte bara utnyttja det vid ytterst speciella tillfällen eller vi detta fall till ytterst speciella personer?
Är det inte så att man bör och skall veta innebörden av ett ord innan man säger det? Det är sådant jag försöker lära min elvaåriga bror. Vet han inte vad ordet betyder så ska han heller inte använda det. Varför är det just så att man använder ibland ord som man egentligen inte vet vad dem betyder eller vad dem står för?
I dagens samhälle måste jag säga att orden "jag älskar dig" missbrukas väldigt ofta, eller har de tappat sin betydelse? Folk springer och säger jag älskar dig hit och dit till både vänner bekanta och partners. Eller är de bara jag som missuppfattat hela grejen? Kan man älska allt och alla?
Kan någon berätta för mig vad orden "JAG ÄLSKAR DIG" betyder. För just ni tvivlar jag på att jag vet det..
En annan sak också, hur kan man gå från att älska en människa i ena sekunden till att hata den i andra? Älskade man verkligen människan då? Eller tyckte man kanske bara om den? Liksom Älska är ett väldigt starkt ord positivt menat så är Hata ett väldigt starkt ord negativt menat.
De två orden är varandras motsatt.
Så innan du säger något tänk då älskar jag denna människa/Sak/plats eller vad det nu än är så mycket att jag aldrig skulle kunna hata den?.. För har man en gång älskar något har jag svår att tro att man kan hata det i nästa sekund. I såfall älska man det nog aldrig på riktigt.
HAr jag rätt eller fel?
En Viktig person
Det finns en person
En person jag kan dela mina tankar med
En person som är förstående
En person som gädjes med mig
En person som stöttar mig
En person som jag kan gråta ut hos
En person jag känt hela livet
En person som alltid står vid min sida
En person jag finner trygghet hos
En person som står mig nära
En person jag alltid är välkommen hos
En person jag älskar
