Söndagsmorgon!

Ibland får man sova hur länge man vill, ibland får man det inte.
Idag var en sådan inte dag.
När föräldrarna är barnvakt tll världens sötaste grannbarn så blir det inte alltid som man vill på morgonen.
Denna morgon vaknade jag av för hög ljudvolym/samtalston, barnskratt, klamp i trappan och härligt trumspelande utanför "min" sovrumsdörr...
Jag vet inte riktigt vilket som var bäst/värst. Efter att ha legat och halv sovit och lyssnat på prat och skratt nerifrån i dryga timmen så var jag nästan vaken även ifall ögonen strejka lite emot. Så när de bampande stegen uppför trappab skar in och ljudet av bestämda slag på trummorna ekade så insåg väl mina ögon att det var dags att öppnas och stiga upp från sängen.
Utanför dörren möts man av en glad 4-åring och en leende kommentar "Du kan inte ta mig". Godmorgon på dig med lilla charmtroll. Trots att ens uppvak denna morgon inte blev alls som han hoppades på så kan jag ändå inte sluta le åt de. Barnen är ju faktiskt ganska underbara i allafall och att de där med folk vill sova de förstår ju inte dem när hela deras kropp är full av sprudlande energi. Jag önskar dem kunde smitta av sig lite, åtminstone bara ibland.

BortPrioriterad

Ibland känns allt ganska jobbigt och ensamt. Idag är en sådan dag.
Helt plötsligt känns de som om jobb, skola flick/pojkvänner och dyligt har blivit så mycket viktigare än allting annat.
Att det här med att vara tacksam och hålla tider glöms bort och ordet FÖRLÅT finns inte på denna kartan.
Att såra och bli sårad går hand i hand.
Idag är jag väldigt ledsen och arg på en viss person. En person som för de mesta ställer upp väldigt mycket och hjälper mig med det mesta. Men idag blev helt plötsligt jobbet så mycket viktigare än familjen och allting annat. På hemmaplan stod jag och rullade köttbullar, kokade potatis och rörde ihop gräddsås i väntan på sällskap vid middagsbordet. Inget sällskap kom och där fick jag sitta och äta mina ny rullade och färdig stekta köttbullar i min ensamhet medan klockan tickade minut efter minut. Vad som var så mycket viktigare vet jag inte om ja ska va ärlig, men jobbet prioriterade och jag och min mat bortprioriterades.
Det hela låter kanske barnsligt och det är väl inte hela  historian. Jag antar väl att vissa dagar är man känsligare än andra dagar och idag är väl en sådan dag när allt bara känns fel och upp och ner.

RSS 2.0