MiniMänniskor
Att två miniMänniskor kan sprida sådan otrolig glädje är för mig en gåta.
Dem går där på sina små fötter, den ena i rosa gymnastikskor, den andra i ett par coola blå som blinkar.
De följer den magiska gröna kartan i jakten på skatter, restauranter, hav eller bara för att hitta vägen tillbaka. Kartan är magisk och visar varje gång ett nytt äventyr, men de gäller att se upp så man inte bränner sig på lavan.
Utifrån deras små ögon är allt ett nytt äventyr.
De kläcker av sig kommentarer som är så söta att man bara smälter, de frågar varför och åter varför.
De tar ens hand, håller den hårt medans vi utforskar världen eller bara går över gatan.
Dessa små minimänniskor sprider enorm glädje och kärlek runt om sig, dem kramas- och pussas gärna, både med varandra och med människorna dem tycker om. Ett smile från dessa miniMänniskor gör en glad ända in i själen.
Ena stunden är dem små möss, medans i nästa stund kan dem vara krokodiler eller kanske lejon. Dem bakar sockerkakor av sanden och använder snäckorna som näsor. Dem serverar puzzelPizza och låter alla vara med och smaka.
Dessa små MiniMänniskor går rakt in i ens hjärta.
Hur?
Hur kan en ända person ge en så många tankeställningar och frågetecken?
Hur kan ett sms och ett mejl förändra så mycket och få ens hjärna att gå på högvarv?
Hur kan man klara sig 5månader från tysthet från en person och när man väl hör från den så vill man bara höra mer?
