Varg i Sängen
När jag var liten sisådär fyra, fem år eller något i den stilen. Då man hade sitt flickrum med "kojsäng" och rosa möbler. Ni kommer väl ihåg den tiden? Under ljusa dagen var livet det bästa som fanns, man skrattade lekte och hade en massa kul. På natten däremot kom alla faror fram. Spöken i gadgroben, stolar som blev till monster och andra saker som såg ut som något helt annat när mörkret lagt sig.
JAg tror ni alla vet vad jag menar och känner igen er på ett eller annat sätt!
Många barn är ofta för att det finns spöken eller monster under sängen eller kanske under täcket. Det oroa inte mig så värst, åtminstone hade jag inte dem tankarna vad jag kan minnas. Istället hade jag en varg under täcket nere vid benändan. En varg som jag var livrädd för, en varg som jag trodde skulle komma och äta upp mig. Det var otaliga gånger som jag snällt fick ropa efter mamma och/eller pappa så att dem fick komma in och försäkra mig och överbevis att den här vargen inte fanns. Konstgt nog trodde jag de redan kvällen efter igen och kvällen efter det osv. JAg var helt övertygad i mitt i inre att där verkligen fanns en varg som gärna ville ta en smakbit på mig. Jag kände en riktig oro över denna varg. I dem lägena var jag överlycklig att mina föräldrar fanns och på ett pedagogisktsätt motbevisa mig.
För visst är det så, någongång har vi alla trott att där bott någon i vår säng eller vaknat upp från en hemsk mardröm. Varje gång har vi dessutom varit glada över att ha haft någon förälder eller någon annan i vår närhet som kommit och räddat oss från denna hemska situation.
Vad hade ni i sängen när ni va små?
