Fantasi eller Verklighet?

Dagarna gick, veckorna flöt på och jobb började bli helt okey och lite roligt igen. Vardagen fick en ny mening och ett ljus tändes. Med andra ord livet flöt på ganska bra och det där dystra försvann sakta men säkert. De blev inte bara jobb på mitt gamla vanliga ställe utan även min kära gamla leksaksbutik blev i behov av mig mer och mer. Varannan helg hos leksakerna och varannan helg hos bensinen. Livet lekte där ett tag, om än att fritiden blev något lidande. Men livet kändes bra och rätt.

Så blev de november och fritiden blir bara mer och mer lidande. Mycket jobb, näst intill för mycket jobb. Just nu gör jag inte mycket annat än just jobbar. När jag inte säljer bensin så säljer jag leksaker och dagarna jag har ledigt fram till jul kan man räkna på en hand. Jag avklara nyss min 10onde helg på rad, bara de säger ganska mycket. Veckorna går och Österrike närmar sig med stormsteg. 11 dagar kvar till avfärd. I papperna står det att det är en intensiv utbildning och att man ska tänka på att vara utvilad innan avfärd, samt att det är bra om man är på läst om staden och resvägen dit osv. Lite har jag läst och materialet de skickade ut är läst sen länge. Men resvägen dit har jag ingen aning om. Tankarna på vad jag ska ha med mig dit har inte blivit tänkta än. Passar mina termobyxor?, vilken skidjacka? Vinterskor? osv osv. En hel del som behövs fixas med, men ingen tid finns, inte någon motivation heller.

Glädjen över att just jag har blev antagen till utbildningen har försvunnit och istället ersatts av en ångest. En ångest över att tiden inte räcker till. att glädjen och motivationen över Österrike inte finns där. Just nu känns det som allt kvittar. Jag har ingen motivation alls över att åka dit och inte heller har jag någon möjlighet att åka dit utvilad och inte heller har jag någon möjlighet att plugga mer om resmål, resväg osv. Allt känns istället som ett stort stressmoment. Inget som ska bli kul, inget som får mig att få det där leendet som jag hade från första början. I detta nu sitter jag och överväger om jag ska utnyttja mitt avbeställning skydd och stanna hemma. Låt denna månaden snart ta slut och nästa gå snabbt. Jag behöver lite ledighet, lite fritid, lite roligheter.

När den bitanden nattkylan fanns kvar.

När de var släkt i de flesta hus

När månen lyste klart på den svarta himlen

När de flesta låg och sov

När tuppen ännu inte stigit upp

Då gick jag till jobbet igår morse

Människor med olika personligheter, bakgrunder, förutsättningar, mål, framtidsdrömmar, behov, åldrar osv.

Alla  är dem olika individer och lika välkomna. att handla hos just mig.

Alla Människor fungerar på olika sätt vissa är väldigt trevliga, vissa mindre trevliga och en del ibland oartiga.

Hur de här människorna än är så är mitt jobb att möta alla med ett leende, hjälpa  dem med deras problem, hitta den vara dem söker och ta betalt. Om dem betalar med kort, sedlar eller en-kronor så är deras betalningsätt välkommet och jag ska ta emot det med ett smile och tacka så mycket. Det är så det är att arbeta i butik och stå i kassan.

Sen finns det en del människor som går en lite på nerverna i mellan åt. Människor som frågar vad var enda grej de har plockat ihop frågar innan de ska betala. Saker som alla har haft en prislapp stående på hyllan där dem tagit den ifrån. Kostar saken lite mer än vad de tänk om de så bara är 5-kronor så vill dem absolut inte ha den. Sen finns de dem människor som bara jagar varor med röda prislappar och varor som är ner sänkta med helst minst 100-kronor.

De finns också de människor som inte bryr sig alls och tar de dem vill ha, kosta vad de vill.

Alla människorna är olika, en del trevligare än andra. En sak har alla dessa människor gemensamt.

De alla är lika värdefulla oavsett ursprung, förutsättningar, åldrar, personligheter, drömmar och behov.