Min Dag

Med nya glasögon, nytvättat hår, en orange rutig skjorta, gråabyxor och svarta strumpor ska jag nu bege ig ut genom dörren mot mammas racerbil och bege mig iväg på den gata som en gång var 90väg men som just nu är en ombyggnadsplats och 70 iväg. I framtiden ska denna väg som ny fylls med konor och byggbilar och dyligt bli en motorväg.

Jag ska bege mig mot en pumpplan med cigarettfimpar, även ifall det är striktligt förbjudet att röka inom området. Var är det logiska och hur kommer dessa fimpar dit om man inte får röka där? Eller är det så att vissa människor har så otroligt svårt att förstå och gärna sätter sin egen säkerhet på spel när dem tänder den där cigaretten bredvid en bensinpump. Jag förstår inte. Det inser nog själva inte risken med det hela och de förstår nog ännu mindre att det är vi i personalen som får gå och städa upp efter dem, dag efter dag. För fimpar hittas det där dagligen. Varför har människan så svårt för att använda papperskorgarna som är inom 5m avstånd. Är det lathet eller vad handlar det om?

Jag ser även fram emot en kväll bakom kassadisken och få träffa människor av olika slag med olika bakgrund och historier. Det händer då och då att man får stå där och agera lite som en psykolog eller bara kanske som sällskap åt en kund som kanske annars är väldigt ensam. Häromdagen hade jag en äldre kvinna som handla av mig. Jag fråga om hon ville ha kvittot. Det ville hon inte! Istället berätta hon en liten historia om att hon allt som oftast tackar ja till kvittot eller något annat onödigt, sedan hamnar det i hennes fika och låg där tills hon kom hem. När hon kom hem tömde hon sina fulla fikor i papperskorgen. Hon berättade även att hennes far brukade göra på precis samma sak och hennes slutsats blev att de nog ligger i generna.

Sådana här små historier eller liknande saker får jag höra dagligen, oftast av de där äldre kunderna som nog är en bit över 80år minst. Men det gör inget. För dessa historier är fina och det är deras minne. Det är deras glädje att ha någon att prata med och få dela med sig av deras upplevelser, erfarnheter, tankar och allt det där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0