Tårar i Chock
Ni som känner mig väl vet om att jag för det mesta har väldigt svårt för visa känslor. Jag gråter sällan öppet och håller det mesta för mig själv.
Igår var en sådan dag då rädslan tog över och tårarna rulla ner för mina kinder, kroppen skaka lätt av chock men nog mest av rädsla.
Det var på vägen till LImhamn, jag skulle hämta min bror hos hans flickvän. Jag rullar sakta fram mot väjningsplikt linjen och stannar. En gång i tiden var där stopp, stopplinjen finns fortfarande kvar i marken. Det var på en väg där jag kört några gånger förr, men inte ofta. Bakifrån kommer där en bil som inte är lika snabb på bromspedalen. HAn kör rakt in i mig och jag flyger lite framåt.. Jag känner direkt hur tårarna börjar bränna bakom ögonlocken, av ren rädsla och chock. Vi kör en liten bit framåt in till sidan.
De visa sig vara ett äldre par, som aldrig hade varit med om de för heller.
Kroken på vår bil blev intryckt en bra bit, annars inga andra synliga skador. De äldre parets bil tog däremot större stryk. Man såg tydligt var vår krok hade satt sina spår.
Efter att ha bytt kontakt uppgifter rulla vi båda vidare åt varsett håll. JAg skakande med tårarna rullande längs mina kinder. Ut till Limhamn för hämta bror. I denna stund var jag vädigt glad att min bror är min bror och han också har körkort.
Kommentarer
Trackback
