Fantasi eller Verklighet?

Ganska nyligen träffade jag på en människa i ett sammanhang som jag inte träffat denna tidigare.

Det är en människa som träffat på flera gånger under flera månaders tid, men då alltid under andra förutsättning.

Men just den här gången var det annurlunda, människan sa fler ord än vad jag någonsin hört den säga. Den gav diverse komplimanger, en del skamliga förslag och utstrålade ett självförtroende jag aldrig mött.

Denna människa är mycket självgod och sa utlåtande som "det jag vill ha, det får jag"

Att en människa kan vara så självsäker, självgod har jag svårt att placera in i min lilla värld. Antingen beror de på ett väldigt bra självförtroende eller ett väldigt dåligt som försöks döljas. Oavsett gillar jag inte riktigt denna självsäkerhet. Tycker lite att det får finnas gränser, åtminstone på de sett man yttrar sig.

Jag  själv kan vara ganska osäker vad de gäller en del, jag har en blyg sida som tycker om att titta fram då och då. en sida som jag tror vissa har svårt att se att jag faktiskt har.  Utåt strålar jag för det mesta mycket positivitet och har lätt för att vara social även med dem jag inte känner. Jag tar ofta väldigt lätt på saker och ting, ibland för lätt. Men det är sådan jag är. Men det finns dem situationer då min blyga sida kryper fram. Situationer då jag känner mig lite mer obekväm allt vad de gäller träffa en ny grupp människor till lite mer intima saker. Känslan av att göra bort sig och inte räcka till kommer fram.

Den här människan jag träffade häromdagen har nog inte den sidan hos sig. JAg tror lika osäker som jag kan vara lika självsäker är den personen. Skillnaden är bara att den människans självsäkerhet vissas alltid och min osäkerhet bara ibland. När väl min osäkerhet visas så är den lika hög som den människans självsäkerhet.